Det här är ett litet inlägg till mig själv. En påminnelse om att även om du tror att smärtan är borta för alltid för att du har några bra veckor så kan du glömma det. Den är seg som kola och efterhängsen som en kärlekskrank marskatt. Suck!!
Nu har jag ont, ont och åter ont i både nacke, bröstkorg och rygg. Ett bakslag med andra ord. Och jag kan verkligen inte säga att jag gjort något speciellt. Ett arbetspass som alla andra men kanske lite för lite vila. Kör på i 190 och sitter aldrig still. Var tusan sitter off-knappen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar