Dagarna rullar på

Dagarna rullar på här trots att jag inte jobbar just nu. Tränar mycket och det är ju bra för både kropp och själ. Blir promenader och gym varje dag. Smärtan är så mycket bättre nu när jag inte jobbar men får ont så fort jag gör något. Snart hoppas jag att jag kan få gå igång med min arbetsprövning. Ska börja med 3 timmar om dagen i 3 dagar på ett äldreboende. Måste erkänna att jag inte alls är sugen att jobba med detta framöver men jag vill gärna se hur min kropp reagerar på det nya. Kanske kommer funka hur bra som helst eller så går jag tillbaka och får snoront igen så fort jag jobbar.

Torsdagsmys

Har varit en vända på gymmet och kört crosstrainern. Funkar bättre med höften och jag kunde köra 60 minuter utan större smärta. Känner ju av höften hela tiden och speciellt när man går mycket. Tror faktiskt att jag fått en muskelinflammation i nåt fäste. Fram med Voltarenen igen.

Ikväll bär det av till Södertälje för lite trevlig tjejmiddag med gamla klasskompisar. Ska bli riktigt kul och mysigt med lite god mat och vin så här mitt i veckan, torsdagsmys!!

Men innan det så ska jag ta fram dammsugaren och köra några varv här hemma.

Hur man än vänder sig

Idag har jag hasat runt 7 km på 1,5 timme. Efter 30 minuter hade jag så ont i rygg, höft och fotled att jag bara ville ringa färdtjänst. Kände mig som 100 år och varje steg gjorde ont i min kropp. Det är lite dubbelt det här med promenader. Min nack- och huvudvärk älskar promenader men min övriga kropp hatar promenader. Får stanna flera gånger för att stretcha ut korsryggen som krampar och smärtan i höften kommer som ett brev på posten efter 30 minuter. Idag lyckades också min fotled lägga sig i och påtalade att den minnsan också ville ha ett ord med i leken. Jaja vad gör man?? Hur man än vänder sig så har man alltid ändan bak och hur man än försöker så är det alltid nån som inte blir nöjd.

Mitt liv är upp och ner

Mitt liv är upp och ner. Gick mitt sista arbetspass igår. Lite vemodigt att tömma skåp och fack. Nu är jag tjänstledig i 6 mån och inskriven på arbetsförmedlingen. Har en hel del att ta tag i känns det som. Ska försöka dra igång mitt företag med allt vad det innebär. Har några utbildningar som väntar och en starta eget kurs. Känns självklart roligt men samtidigt så vet jag inte om detta är rätt med tanke på hur min situation ser ut. Vill ha tryggheten med en anställning men längtar efter friheten med att vara sin egen.

Samtidigt som jag ska fokusera på allt i jobbväg så har mitt privatliv också vänts upp och ner. Lever just nu i ett vaccum utan att veta hur framtiden ser ut. Har under dessa fyra år med smärta tappat bort mig själv och tyvärr så har mitt förhållande också fått sina törnar. Att leva med någon med smärta kan vara nog så jobbigt men att själv leva med smärta är förödande. Man blir bara en skugga av sitt forna jag och att varje dag bli påmind om vad man har förlorat är hemskt.

Antigen kan man bara se problemen men jag försöker se möjligheterna istället. Har tidigare känt mig så frustrerad över min situation. Att inte kunna byta jobb när man genomgår rehab och långa sjukskrivningar. Nu finns det en möjlighet att gå vidare och kanske hitta ett sätt att leva som fungerar för mig.

Jakten på smärtfrihet

Jobbat två pass tisdag och onsdag med Voltaren i kroppen. Gick utmärkt med lite smärta och jag kände mig supernöjd. Har jag hittat botemedlet? Var det så enkelt att ta lite Voltaren och sen var smärtan borta?

Självklart inte. Idag har jag sprängande huvudvärk, nacken smärtar  och en trötthet som är galen. Så nej några botemedel och hemliga knep har jag ännu inte kommit på efter fyra år. Den här eviga jakten på smärtfrihet är så jäkla energikrävande. Att försöka hitta sätt att undgå smärtan för att kunna leva som alla andra. Jag förstår mig inte på min egen smärta så hur kan man då förvänta sig att andra ska förstå...

Laddar inför jobb

Sitter och laddar inför jobbet idag. Börjar kl 14 och jobbar till 21.30 ikväll. Sen har jag ett tidigt pass imorgon och måste gå upp 05.30. Det är här jag oftast stöter på patrull. Får ju inte många timmars återhämtning mellan passen och det brukar resultera i ökad smärta. Ska bli spännande och se om jag kan hålla nere smärtan med hjälp av Voltaren när jag jobbar.

Voltaren

Voltarentabletterna har verkligen gjort nytta. Idag tog jag mig en tur med bil till ett köpcentrum och jag mår hur bra som helst med bara en aningens värk i nacken. Ska fortsätta med voltaren i en vecka så får vi se om jag kan hålla mig så här. Skulle vara helt underbart. Jag som har haft gräsligt ont i två veckor och knappt kunnat ta mig utanför dörren och bara legat som i koma helt utslagen. Imorgon är det jobb och med voltarenens hjälp hoppas jag slippa smärtan som jag fick förra passet. Ska bli spännande och se om det håller sig så här bra även om jag jobbar.

Klubbad oxe

Idag har jag börjat äta mina voltaren igen. Åt ju dom mest för mina inflammationer i underarmarna men tänker prova dom för min nacke. Har funkat förr. Har haft rejält ont i nacke i två veckor och det började egentligen med min nackspärr som kom som en blixt från klar himmel. Får en otroligt bra effekt av dessa tabletter och äntligen kan jag vrida på huvudet. Blir så trött efter att jag tagit tabletten och tror det är för att smärtan släpper. Somnar som en klubbad oxe och då är det ju bara en antiinflammatorisk medicin och inga starka tabletter. Så nu hoppas jag få ordning på den värsta smärtan så man kan börja röra på sig igen.

Torka tårarna

Sådär ja.. Nu har jag lyckats kravla mig ur sängläget och ikväll har smärtan i nacken börjat ge med sig. Tänk att man ska behöva bli liggandes i smärtor i två dagar efter ett arbetspass. Känns ju inte speciellt kul måste jag säga. Samtidigt vet jag ju att den värsta smärtan försvinner ju efter ett par dagar. Det är bara att stå ut men måste erkänna att jag blir väldigt ledsen och tycker att det är orättvist. Sen infinner sig tanken att det finns alltid någon som har det värre och då är det bara att torka tårarna och blicka framåt. Nångång ska det ju vända även för mig!!

Sorg i hjärtat

Idag är jag helt slut så det kommer bara bli ryggläge. Jobbet igår tog musten ur mig och smärtan infann sig tidigt på arbetspasset. Hade så mycket att göra så jag hann inte ens ta lunch och det är katastrof för mig. Ingen vila på hela dagen. När man har ansvar för nio patienter som kräver mycket vård så blir det som att gå in i en vägg.

Jag vet faktiskt inte om jag kommer tillbaka till mitt jobba igen. Har sju arbetspass kvar och sen ska jag skrivas in på arbetsförmedlingen för att se om det finns ett mer lämpligt jobb till mig. Ska ju starta eget företag också och hade tänkt mig att jobba 50% på sjukhuset och 50% med mitt företag.  Jag har utbildat mig till sjuksköterska och det är det här jag vill jobba med och brinner för.

Efter fyra år med många bakslag så kanske man måste inse att man inte har rätt jobb och det gör mig så arg och ledsen. Ska självklart bli kul att börja med nåt annat men det blir så påtagligt att mina dagar som sjuksköterska på min avdelning kanske är slut för gott. Lite sorg i hjärtat när jag tänker på det..