Mitt liv är upp och ner. Gick mitt sista arbetspass igår. Lite vemodigt att tömma skåp och fack. Nu är jag tjänstledig i 6 mån och inskriven på arbetsförmedlingen. Har en hel del att ta tag i känns det som. Ska försöka dra igång mitt företag med allt vad det innebär. Har några utbildningar som väntar och en starta eget kurs. Känns självklart roligt men samtidigt så vet jag inte om detta är rätt med tanke på hur min situation ser ut. Vill ha tryggheten med en anställning men längtar efter friheten med att vara sin egen.
Samtidigt som jag ska fokusera på allt i jobbväg så har mitt privatliv också vänts upp och ner. Lever just nu i ett vaccum utan att veta hur framtiden ser ut. Har under dessa fyra år med smärta tappat bort mig själv och tyvärr så har mitt förhållande också fått sina törnar. Att leva med någon med smärta kan vara nog så jobbigt men att själv leva med smärta är förödande. Man blir bara en skugga av sitt forna jag och att varje dag bli påmind om vad man har förlorat är hemskt.
Antigen kan man bara se problemen men jag försöker se möjligheterna istället. Har tidigare känt mig så frustrerad över min situation. Att inte kunna byta jobb när man genomgår rehab och långa sjukskrivningar. Nu finns det en möjlighet att gå vidare och kanske hitta ett sätt att leva som fungerar för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar